Forntida byar
För ungefär 6000 år sedan började människor i Stockholmsområdet att bruka jorden och bosätta sig permanent. I området som senare kom att bli staden Stockholm så bodde människor i miljöer som tydligt formades av landskapet, jordbruket och hur samhället var ordnat.
Lämningar visar att människor bodde i treskeppiga långhus, som kombinerade bostadsdel och fähus i samma byggnad. Dessa hus varierade i storlek, men kunde i större gårdar rymma långt fler än ett tiotal djur. Väggar och innertak tätades med mossa och lera, och en eldhärd gav värme och möjliggjorde matlagning. Variationer i husens och fähusens storlek speglar sociala skillnader mellan gårdar – en del var rikare eller fattigare än andra. Den ordningen bestod på landsbygden ända fram till skiftesreformerna under 1800-talet.
Tillsammans ger dessa lämningar en tydlig bild av ett samhälle där bostäder, djurhållning och odling var tätt sammanflätade i både vardag och landskap.
Fossila åkrar
Vad odlade och åt man i de områden som idag omger Stockholm för ungefär 2000 år sedan? Det går att ta reda på genom att undersöka pollen som lämnats kvar i jorden. De övergivna jordar där människor tidigare har odlat säd, kallas för fossila åkermarker.
Det tydligaste tecknet på att en åker har brukats med ålderdomliga jordbrukstekniker är att den har ett lätt skålformat, badkarsliknande utseende.
Före 1800-talet användes i regel inte en plog med vändskiva, som i dagens jordbruk. Istället rispades jorden kors och tvärs med ett årder för att luckra upp jordmassorna innan det var dags att så. Ett årder är en järnhacka som skär ner och bildar ett spår i jorden bakom ett dragdjur, till exempel oxe eller häst.
[Postblock: Bild på ett årder]
Under järnåldern odlades: korn, råg, havre, bovete och gråärtor. Av spannmålen bakades bröd och gröt. I sällsynta fall odlades även vete samt hampa till kläder och tillverkning av rep.
Genom att göra analyser av pollen som har bevarats i jorden går det att få reda på vilka sädesslag som har odlats på specifika platser. Dessa analyser kan berätta om vilka träd som växte i närheten av åkern och ge ledtrådar om datering. Till exempel etablerade sig granen i Mälardalen för ungefär 2 000 år sedan, så om ett jordlager saknar spår av gran så är det sannolikt mer än ca 2 000 år gammalt.
Akalla by - ett exempel på fossil åkermark
Människor har bott i Akalla by sedan bronsåldern (ca 1800-500 f.Kr.), vilket bevisas av gravfynd i området. Under järnåldern (ca 500 f.Kr.-1050 e.Kr.) fick området fastare bosättning. I Akalla by finns två bandformiga åkrar som antingen är från järnåldern eller från medeltiden. Åkrarna är inte mer än ca 40x10-25 meter stora.
Läs mer om fossil åkermark:
Rester av fossil åker på Google Streetview
Arkeologerna: matkultur sedan vikingatiden
Fornborgsberget vid Bromsten - ett exempel på forntida bosättning
På Fornborgsberget finns ett boplatsområde med tre husgrundsterrasser, en övertorvad vall, en boplats och en gravhög. En husgrundsterrassering är en plan yta som är skapad på sluttande mark för att bygga ett hus. De inre ytorna på husgrundsterrasseringarna på Fornborgsberget är plana och stenfria. Den största husgrundsterrassen är cirka 30x10 m stor och ungefär 50 cm hög.
Anläggningen på berget har likheter med andra anläggningar i Mälardalen från folkvandringstid och äldre vendeltid (cirka 400–600-talen) för ungefär 1400–1600 år sedan. Fornborgar byggdes då på höjder, med branta sidor och bra utsikt för att de skulle vara lätta att försvara. De förstärktes med murar och vallar för att skydda platsen från angripare. De som bodde på Fronborgsberget ville visa sin särställning och status i förhållande till sin omgivning. Anläggningen syntes tydligt i skärgårdslandskapet eftersom vattennivån var cirka 10 m högre än i dag.
Vid de tidigare inventeringarna ansågs de arkeologiska lämningarna på berget vara resterna av en fornborg, därav namnet. Senare inventeringar har gett lämningarna en annan benämning: boplats. Boplats är en plast där människor bott, snarare än en befäst försvarsanläggning.
Fornborgsberget går inte att bestiga i sydväst på grund av branta stup. I övriga väderstreck är berget brant men går att komma upp på.
Akalla by - ett exempel på ett forntida samhälle
Akalla by omtalas för första gången år 1323, när delar av Akallas marker skänks till Uppsala domkyrka.
[Postblock: Källa?]
Akalla by är den äldsta och största av de bevarade gårdarna på Järvafältet och har en grundstruktur som består sedan 1600-talet, med vägsträckningar, flera åkrar, ängar och hagar. Här finns idag fem boningshus och cirka tio uthus.
Intill ligger en övergiven gårdstomt, en föregångare till den nutida gården. På den centrala delen syns spåren efter två husgrunder, ett uthus, en jordkällargrund, en 8 m lång stenmur och markröjda ytor. Husgrunderna är lätta att urskilja i och med att det finns synliga spisrösen, det vill säga rester av äldre spisar som varit murade med handslaget tegel.
I nordvästra delen finns en stensatt terrass. Det finns också en trerass i den södra delen av tomten. Där finns även gravfältet Spånga 85:1 med sina synliga, runda gravar. Det tyder på att gården hade en föregångare från yngre järnålder. Gropen i sydöst är troligen ett skyttevärn från 1900-talet då Järva användes som militärt övningsfält. (Konstig referens. Grop? Sydöst?)
I Akalla by finns också en kvarnlämning som består av en 4x4 m stor, oval kvarngrund. Den har en hög stensatt kant på 1 m som delvis är uppbyggd av berghällen. Här finns även två kvarnstenar som ligger på marken. Runt kvarnen finns ytor som tydligt är rensade på sten.
På den äldsta kartan över Akalla by, som är från år 1636, finns gårdstomten på samma plats som idag. Där syns även de olika byggnadernas läge, terrängens formationer och den slingrande Igelbäcken.
[Postblock: Kartan från 1636]