På Fornborgsberget finns ett boplatsområde med tre husgrundsterrasser, en övertorvad vall, en boplats och en gravhög. En husgrundsterrassering är en plan yta som är skapad på sluttande mark för att bygga ett hus. De inre ytorna på husgrundsterrasseringarna på Fornborgsberget är plana och stenfria. Den största husgrundsterrassen är cirka 30x10 m stor och ungefär 50 cm hög.

Anläggningen på berget har likheter med andra anläggningar i Mälardalen från folkvandringstid och äldre vendeltid (cirka 400–600-talen) för ungefär 1400–1600 år sedan. Fornborgar byggdes då på höjder, med branta sidor och bra utsikt för att de skulle vara lätta att försvara. De förstärktes med murar och vallar för att skydda platsen från angripare. De som bodde på Fronborgsberget ville visa sin särställning och status i förhållande till sin omgivning. Anläggningen syntes tydligt i skärgårdslandskapet eftersom vattennivån var cirka 10 m högre än i dag.

Vid de tidigare inventeringarna ansågs de arkeologiska lämningarna på berget vara resterna av en fornborg, därav namnet. Senare inventeringar har gett lämningarna en annan benämning: boplats. Boplats är en plast där människor bott, snarare än en befäst försvarsanläggning.

Fornborgsberget går inte att bestiga i sydväst på grund av branta stup. I övriga väderstreck är berget brant men går att komma upp på.