Runstenar och hällristningar

Kring Stockholm finns flera runstenar och hällristningar som berättar om människors liv, tro och familjeband under bronsålder, järnålder och medeltid. Här följer en introduktion till dessa fornlämningar, och exempel på några av de ristningarna som finns i Järva.

Runstenar

Runstenar är minnesmärken som restes framför allt under sen järnålder (årtalsspann!). De berättar ofta om familjeband, arv, olyckor och starka relationer. Texterna är ristade med slingor och tecken, så kallade runor, ibland kompletterade med kors, dekorationer eller djurfigurer.

Sigvid hedrar sin familj på Kistastenen

Kistastenen är ett exempel som visar hur människor reste stenar för att hedra sina anhöriga. Texten på stenen berättar att Sigvid reste stenen efter sina föräldrar Egvid och Holmfrid, tillsammans med sin syster Jovurfrid, vars namn lagts till i slutet av inskriften. Stenen är rikt dekorerad med en runslinga och ett kristet ringkors, vilket visar hur kristendomen etablerats i regionen då stenen uppfördes. Stenen står idag vid Kista alléväg, dit den flyttades år 1900 i samband med ett vägbygge. 

Björn hedrar sin bror på Husbystenen

Runstenar kunde också fungera som markeringar i landskapet. Vissa stod längs vägar eller i anslutning till gårdar, vilket motsvarar den roll Husbystenen haft vid Husby gård. Genom sådana stenar kan vi följa spår av forna boplatser och vägnät för över 1000 år sedan. Den är en minnessten där Björn lät resa stenen efter sin bror. Inskriften är skriven på fornnordiska och runorna ristades av den välkände runristaren Visäte, som var mycket aktiv i Järva och i grannområden som Täby och Vallentuna. Tyvärr är stenen inte helt bevarad – en del av det övre hörnet saknas, vilket innebär att broderns namn gått förlorat.

Stenen är 1,4 meter hög och 1,25 meter bred, med runor som är 8–9 cm höga. Intill står en annan rest sten utan synliga runor, som kan ha varit en runsten där ristningarna försvunnit genom århundradena. Båda stenarna markerar en plats som varit bebodd sedan järnåldern och troligen tillhörde Husby gamla gård.

Hällristningar

Hällristningar är en äldre form av bild- och symbolkommunikation än runstenarna. Motiven kan till exempel föreställa skepp, fotsulor, människor eller vapen och kan berätta om förändringar i forntidens samhälle, handel och religion. Kring Stockholm är skålgropar – små runda urgröpningar i berg eller stenblock – den allra vanligaste typen av hällristning. De skapades under bronsåldern och äldre järnåldern och har tolkats som delar av rituella handlingar, ofta kopplade till fruktbarhetskult.

Vid Husby gård finns två skålgropar på ett stort stenblock. Groparna är 7–8 cm i diameter och cirka 0,5 cm djupa. De kan ursprungligen ha använts för offer till naturväsen och har haft betydelse i andliga föreställningar långt in i modern tid. 

Material om skålgropar

Ingelög lät hugga Granbyhällen efter sonen Sigfast

Granbyhällen är en av de mest imponerande runristningarna i Järva. Den ligger cirka 400 meter nordöst om Granby och är en stor runhäll med flera skriftband, små ormar, ett stort kors och ett banddjur utan runor. Ristningen är delvis täckt av mossa, men dess detaljer ger ändå en tydlig bild av hantverksskickligheten under äldre järnåldern.

Texten berättar att Ingelög lät hugga hällen efter sin son Sigfast, tillsammans med hans bror. Ristningen visar två generationer boende i Husum/Husby och är ett viktigt historiskt dokument över släktens närvaro. Runhöjden är 7–10 cm och hällen mäter 2,66 meter på höjden och 1,72 meter på bredden. Även denna ristning gjordes av Visäte, samma skickliga runristare som skapade Husbystenen.

Uppdaterad