Fornminnen från bronsålder och järnålder
Det finns spår i naturen som berättar om livet på bronsåldern och järnåldern. Stenar, höjdskillnader och markens former kan berätta om hur människor bodde, odlade och begravde sina döda för 1000-3000 år sedan.
Terrassering/husgrundsterrass berättar vad husen stod
En terrassering är en anlagd avsats som är uppbyggd i sluttande eller ojämn terräng för att skapa en plan yta.
Terrasseringar kan vara byggda för odling eller vara grunder till hus. I de fallen kallas de husgrundsterrasser och har oftast en tydligare kvadratisk eller rektangulär form.
Husgrundsterrasser finns ofta i närheten av skärvstenshögar, men de kan också påträffas vid stenröjda ytor.
Boplatsvall, röjningsrösen och fossil åker berättar var människor odlade sin mat
Vallarna och röjningsrösena som finns på denna plats är utspridda i områdets ytterkanter. I norr går det även att ana en fossil åker med sina vagt markerade vallar i norr och öst.
Boplatsvall
En boplatsvall är en vall som omger eller avgränsar en yta. Ytan är oftast försänkt.
Termen används för olika ”vallformiga” anläggningar, till exempel bostadshus eller förvaringsanläggningar.
I vallen finns skärvsten och annat boplatsmaterial. Det finns även i ytan innanför vallen.
I arkeologisk litteratur används olika beteckningar för dessa ytor, exempelvis
- skärvstensvallar
- hyddbottnar
- hyddgrunder.
Röjningsröse eller odlingsröse
Ett röjningsröse eller ett odlingsröse består av en samling stenar och har uppstått när människor plockat sten ur jorden och lagt dem åt sidan i en hög. Detta gjordes för att skapa bättre åkermark.
Röjningsrösen kan också finnas på gårdsytor när människor har rensat platsen på sten för att skapa en bättre livs- och arbetsmiljö. För vem vill snubbla på lösa stenar?
Fossil åker
En fossil åker är ett stycke land som har använts för odling under äldre tid. Den avgränsas oftast av ett hak, terrasskanter eller handgrävda diken.
De fossila åkrarna är från bronsåldern och järnåldern för cirka 3 000 till 1 000 år sedan.
Det tydligaste tecknet på att åkern har brukats med ålderdomliga jordbrukstekniker är att den har ett utseende som liknar ett badkar till formen.
Vid denna tid hade bönderna ingen plog med vändskiva som i dagens jordbruk. Därför rispades jorden istället kors och tvärs med en åder för att luckra upp jordmassorna innan det var dags för sådd. Jordvallarna skapades när bonden vände ådern för att plöja eller ådra åt andra hållet.
Vad odlade människor på järnåldern?
Genom att göra pollenanalyser skulle vi idag kunna ta reda på vilka sädesslag som odlades på denna plats.
Analyserna skulle också kunna berätta vilka träd som växte i närheten av åkern. Det kan ge ledtrådar om dateringen eftersom granen etablerade sig i Skandinavien för ungefär 2 000 år sedan.
Under järnåldern odlades olika sädesslag och av spannmålen bakades bröd. Man odlade bland annat
- korn
- råg
- havre
- ärtor
- bovete.
Dessutom odlades hampa som exempelvis användes till kläder.
Stensättningar
Stensättningar är platta gravar. De omges av stenar som ligger på rad. Stenarna markerar en kant eller en gräns och kallas för ”kantkedja”. Stenarna kan ligga i olika geometriska figurer:
- cirklar
- kvadrater
- rektanglar
- treuddar.
En kantkedja är stenar utlagda på rad, som markerar en kant eller en gräns.
Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen.
De fyllda stensättningarna som är täckta av gräs kallas för ”övertorvade gravar”. De ser ut som små kullar i landskapet.
Runda stensättningar
Runda stensättningar är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes under lång tid, från bronsålder fram till vikingatid.
En variant av runda stensättningar, som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2 500–2 000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög av småstenar i mitten.
Det finns också stenläggningar i lite mer komplicerade mönster, som ekrarna i ett hjul. Dessa kallas för hjulkors.
På gravarna kan det finnas resta stenar eller så kallade ”gravklot”. Gravklot är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten finns oftast på gravar från folkvandringstid för cirka 1 650–1 450 år sedan.
Treuddiga stensättningar
En treuddig stensättning är en grav som är uppbyggd som en triangel. Sidorna är något insvängda eller vinklade.
Det finns även triangulära stensättningar som har raka sidor. De tillhör de mest ovanliga gravformerna. I Mälardalen dateras de till vendeltid och vikingatid, vilket är för cirka 1 450–950 år sedan.
Brandgravar från järnåldern
Under järnåldern kunde liket efter en död person kremeras. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Gravarna från järnåldern kan innehålla resterna från en död människans likbål.
Därefter lades stenar runtomkring och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall lades en stenpackning innanför kantkedjan.
I keramikkärlet kan även rester av brända djur finnas, såsom ben från hund, katt, häst och fågel.
Rester från personens dräkt är också vanliga, såsom spännen eller pärlor. Det kan även finnas personliga tillhörigheter såsom kammar, knivar och nycklar.