Under 1815 börjar man uppmärksamma att det inte finns oändligt mycket mark i Stockholm som kan användas till att begrava människor. Något måste göras. Johannes och Katarina församling hade fortfarande ganska bra med begravningsplatser. Ytor utanför Norrtull såsom Karlberg och Solna kom upp som passande förslag till ny begravningsmark. Ett nytt arbetssätt skulle också användas, Stockholms olika församlingar skulle gå ihop för att kunna lösa platsfrågan.

Skriften beskriver om hur utvidgningen av begravningsmark gick till, vilka problem som stöttes på, hur man skulle finansiera projektet och så vidare. Den innehåller även förslag till hur den nya organisationen ska styras. 23 sidor.