Den arkeologiska undersökningen genomfördes på grund av planerad bebyggelse i området och omfattade ett 1500 kvm stort område. Spånga 139:1 och 2 låg cirka 300 m nordost om Akalla gård.
Gravhögarna var belägna i sydsluttning som i söder gränsade till åkermark. De låg 5-10 m ifrån varandra och hade en diameter på 9 respektive 6 m. Gravarna innehöll sotlager och enstaka fynd.
Varje hög var anlagd omkring ett antal stora jordfasta stenblock.
Schakt grävdes mellan anläggningarna. Dessutom grävdes några meterstora rutor omkring de stora stenblocken i området. Vid dessa undersökningar framkom endast en 60 cm stor och 3 cm djup sotfläck med enstaka fynd av bränd lera.
Fornlämningen inventerades: 1951
Utgrävningsår: 1970 av Stadsmuseet
Typ av fornlämning: Gravar
Datering: Bronsålder
Antal anläggningar: 2
Ur: Fornlämningarna 135, 136 och 139, Spånga. Arkeologisk rapport SSM 1970.
