Under 1700-talet och en stor del av 1800-talet var Stockholms gatunät i dåligt skick och det fanns inte alls så många broar som idag. Det bästa sättet att ta sig fram var därför ofta med båt. De trafikerade fasta linjer men kunde också användas i fri trafik enligt en fast taxa. Det fanns både roddbåtar och båtar som drevs med skovelhjul, så kallade vevslupar. De flesta båtarna roddes, eller vevades, av kvinnor. Rodderskorna kallades ofta för roddarmadammer.

I den här boken beskrivs båttrafiken och rodderskeyrket ur olika perspektiv. Hur uppkom yrket? Varför var det främst kvinnor som utförde denna tunga syssla? Vilka var de? Hur reglerades trafiken? Vilka var de fasta linjerna? Hur såg båtarna ut?

Boken innehåller bilder, tabeller och kartor. Varje kapitel avslutas med en sammanfattande diskussion. 166 sidor.